Öland 1953

När jag var tretton år fick jag en motorcykel av min svåger Karl-Wigot. Den var inte körbar och Karl-Wigot tyckte jag kunde ha den att meka med. Villkoret var att jag hämtade den på Eketorps station.

Det är en bra bit att gå från Eketorp till Mellstaby och den var tung att dra på, men ett sådant erbjudande fick man inte missa. Jag gick på järnvägen bort till Eketorp. Med envishet och vilja begynte jag färden hem. Det var grusvägar på den här tiden (1953) så det var tungt. När jag kommit fram till Råbäcken stannade jag för att vila.

Jag försökte kicka igång motorcykeln och upptäcker då att balanshjulet satt löst och inte snurrade. Som en skänk från ovan hittade jag en spik. Den passade perfekt som spårkil. Flödade förgasaren och efter ett par kickar fick jag liv i motorn. Vilken lycka, jag kunde köra hela vägen hem.

Motorcykeln använde jag sen varje dag till att hämta posten på Gräsgårds station. Nu invänder nog många att det här var olagligt och så var det ju, men på södra Öland fanns inga lagar? Där var allt möjligt på den här tiden.

Vi hade en fjärdingsman, men han hade fullt upp med att försöka starta sin bil, en gammal T-ford. Ibland lyckades han få igång den med startveven. När inte det hjälpte fick grannen Ivars häst rycka in och hjälpa till.

En dag på södra Öland för mer än sjuttio år sedan som blev ett minne för livet. //Sven Afredsson.