Lördagstur till Hagfors söndagen 12 juli 2020.

Stopp i Filipstad för wienerbrödsinköp.

Det väder som beställdes till vår lördagstur den 11 juli hann inte fram i tid, så vi åkte på söndagen istället. Något förvånad blev man vid mötesplatsen vid Shell, hela planen verkade full med motorcyklar. Nu var det emellertid så att hälften var ett annat gäng, på väg någon annanstans.

Sexton cyklar var vi i alla fall. Vi körde via Filipstad till Hagfors. Vägen där går genom riktig vildmark. Terrängen är höglänt och känd för svåra vintrar. Det var lite svalt där. Jag kunde ha tagit tjockare handskar, ett par fingrar blev vita, fast det brukar de sedan många år tillbaka bli även i 25°. Det hör till branchen.

Medlemmarna i Sundbäcken förevisade sina lokaler.

I Hagfors blev vi väl mottagna när vi hälsade på hos Sundbäcken MC. Det är en gammal fin chopperklubb som bildades 1972 och som tidigt gjorde sig känd för fina byggen och en bra klubbstruktur i övrigt.

De visade upp sina lokaliteter och bjöd på kaffe. Lite skämtsamt knorr om att de sex som skulle komma på besök plötsligt hade blivit sexton kunde man stå ut med.

Tommy Grund kom denna gång på en Triumph.

Att köra så pass många tillsammans är en speciell upplevelse. Det är också så att man får se till att hålla jämn fart, annars blir det extra ryckigt för de i kön, vilka ändå verkar få köra fortare än täten för att hinna med. Strider mot fysikens och matematikens lagar, men så är det likväl.

Jag höll 90 i täten, det verkade som alla trivdes med det. Självklart kommer man ifatt någon bil som kör i 86. Då får man försöka bestämma om man ska köra om med hela skocken eller låta bli. Har man inte långt kvar är det lika bra att stanna bakom. Lite flyt var det innan Gumhöjden. Då kom vi ikapp den enda bilen mellan Filipstad och Hagfors i samma ögonblick som den enda och ändlösa raksträckan på vägavsnittet uppenbarade sig framför oss.

En av Sundbäckens cyklar i verkstaden.

Upplägget med hemligt mål kan ju diskuteras. Det kan kanske vara lite kul, fast det gav upphov till irr vid avfärden. En cykel startade inte, så två blev kvar vid Shell. Jag uppmärksammade inte detta från täten eftersom det andra gänget på samlingsplatsen stod kvar. De kvarlämnade visste inte var vi tog vägen. Ulf uppmärksammade mig och problemet löstes.

Lösningen är att fastställa en första återsamlingsplats med kort stopp vid någon utfart från stadens hank och stör. Man kan faktiskt också berätta färdvägen och inte vara så hemlig. Hanterbart.

Det var mycket att se på i de rymliga lokalerna.

Denna gång hade vi alltså riktat in oss på att köra med lite nyare maskiner som grejar nutida landsvägsfart. Det blev ju faktiskt cirka 20 mil runt.

Nästa lördagstur, datum kommer, riktar vi in oss på att ta med gamla cyklar istället. För de som har förstås, övriga får ta vad de vill. Färdsträckan blir 10-12 mil totalt och då lär vi köra mindre vägar i Silverpilsfart.
En aktivitet i någon form skall det bli vid målet.

Dela den här sidan