Trots att de var både dyra och exklusiva var inte fyrcylindriga motorcyklar okänt under mellankrigsåren. Henderson, Indian, Ariel och Nimbus var de mest lyckade, fast inga var så tekniskt avancerade som den tyska Windhoff.
När den fyrcylindriga Windhoff presenterades på utställningen i Berlin 1927 måste det ha verkat som ett osannolikt åtagande för ett företag som tidigare huvudsakligen förknippats med mindre tvåtaktscyklar.
Hans Windhoffs företag tillverkade sedan tidigare kylare för bil- och flygindustrin och presenterade sin första motorcykel 1924. De första hade en avancerad Bekamo tvåtaktsmotor med tre cylindrar, varav den ena var en kompressor. En liknande princip kom senare att användas av DKW under trettiotalet.
Den fyrcylindriga maskinen konstruerades av Ing. Dauben, som senare kom att arbeta för Mercedes-Benz. Det var en mycket avancerad konstruktion, den hade en oljekyld motor med överliggande kamaxel, motorn fungerade även som ram.
Vevhus och cylinderblocket var utfört i gjuten aluminium med styrhuvudet och fyra rör som höll bakhjulet med kardandrift skruvat direkt på. Motorn gav 22 hkr vid 4000 varv/min och hade en mycket jämn gång. En sådan avancerad motorcykel var förstås dyr, dyrare än BMW:s 750cc R 63, och detta var mitt under depressionen.
Ett försök med en cykel med 996cc boxermotor fick uppges. Windhoff övergick till små tvåtaktare, denna gång med licenstillverkade Villiers-motorer. Inte heller detta var framgångsrikt, Windhoff lämnade motorcykelbranchen 1933.