Juldagar förr i tiden vid Karlstads Motorcykelklubb

Juldagarna på 60-70-talen innebar att hela samhället var stängt, butiker, korvkioskar för att inte tala om krogar och nöjesinrättningar igenbommade. Pressbyrån vid Karlstad C, möjligen, var öppet. Man skulle ägna sig åt att i stillhet begrunda julhelgens innebörd. Som barn i vissa fall iklädda finkläder och göra eller mottaga artighetsvisiter av släktingar och jämlikar.

I Karlstads Motorcykelklubb, KMCK, hade vi alltid juldagsfest på 60-70-talen. Vi var ändå skinnknuttar och därmed per definition, i varje fall i viss mån, rebelliska. Att ställa till med kalas på juldagen var så där lagom upproriskt och därtill något av klubbens sociala höjdpunkt under den långa vintern. Många av oss bodde fortfarande hos föräldrarna och man ville också komma ifrån hemmet för att avnjuta ett vildare firande. De tidigare tindrande barnaögonens lyskraft och förväntningar hade övergått till att tindra i andra riktningar än inför den stundande julen med dess evangeliska budskap.

Det var en del arbete med att få till den där julfesten. Rockband skulle engageras. Vi brukade ha långbord och smörgåsar. Drycker, bröd och vissa matvaror kunde skaffas i förväg. Annat, som exempelvis rostbiff, beställdes i förväg hos Wallinders på Rudsvägen och hämtades på juldagens morgon efter överenskommelse så att någon låste upp och lämnade ut. Tjejerna kom och gjorde smörgåsar och vi killar skottade snö och ställde i ordning möbler så att vi kunde ha långbord.

Övriga samlades så att man hann se Kalle Anka under eftermiddagen. Det brukade vara god uppslutning på juldagarna, samhället i övrigt var, som tidigare påpekats, stängt. Det fanns förstås inte internet eller sms för att sprida budskapet om julfesten. Inbjudningar och information skedde via anslagstavlan i klubbhuset eller förstås ryktesvägen. Charles Bengtsson förfärdigade ibland tecknade affischer till anslagstavlan.